Onsdag 26 juli 2006

Jaha då var jag här igen. Något prematurt eftersom jag gav upp mitt försök att semestra efter två veckor. Det är tydligen inte mitt år i år. De mest otroliga ting tycks hända just mig, just hela tiden.

Nu senast lyckades jag ådra mig en anafylaktisk chock. Det var som mest roligt när jag var medvetslös. Det kan jag lugnt påstå. Måste kanyler vara så jädrans stora? Är det verkligen nödvändigt eller är det helt enkelt ett utslag av Landstingssadism? Dessutom fick man inte ens roliga droger. Det var mycket bättre när jag hade diskbråck. DÅ var det kuliga grejer de stoppade i en minsann. DÅ hade man roligt mest hela dagarna. Det är nästan så jag blir nostalgisk.

Nåväl, på grund av denna lilla incident är jag numera utrustad med ett fullständigt akutapotek. Redan innan var min handväska tämligen väl rustad med allsköns medikamenter skall sägas men nu har jag uppnått en punkt där jag utan mankemang kan skickas ut i krig. Jag är en omkringvandrande version av ett fältsjukhus.

Jag har också utrustats med en lapp med uppmaningen att vänligen injicera mig om du skulle stöta på mig i medvetslöst tillstånd. Därav kan jag nu inte heller gå på krogen längre utan att riskera att få en adrenalinspruta i låret.

Som tur är vet inte mina klienter om att jag är på plats (de tror att jag ligger och lapar sol på en söderhavsö - för deras pengar, d v s de där skottkärrorna med stålar som av någon förunderlig anledning - som de inte kan förstå - inte har nått deras plånböcker). Därför har jag det ganska lugnt och skönt och kan tugga på min laminerade björk ifred. Troligtvis förväntas det att jag också skall arbeta lite, nu när jag ändå är här. Men det verkar onödigt så jag avhåller mig så länge jag bara kan.