Tisdag 8 maj 2007
Det är nu snart ett år sedan min syster Catharina, (bilden), gick bort. Hon var mitt allt, vi delade på en själ, nu är jag halv och ensam kvar. Den här bloggen skapades av mig som ett verktyg i min sorgeprocess. Det har varit ett av de tuffaste åren i mitt liv (och tro mig, det har inte varit någon picknic de andra åren heller). Det är nu dags att gå vidare.
Tack alla ni som givit mig ett fantastiskt gensvar! Ni som avslöjat min identitet tackar jag för er diskretion. Jag hoppas att jag kunnat roa någon själ. Kanske dyker jag upp med en ny blogg någonstans i cyberrymden. Håll ögonen öppna!
Stora kramar till Er alla och kör hårt! Det är ingen som kommer att leva ditt liv åt dig.
Till Catharina: Älskade syster, jag längtar tills vi ses igen. Tills dess, rockar jag fett åt oss båda.
Nu måste jag skriva klart min stämningsansökan. Det är advokaten som är på tapeten igen. Håll i hatten gubbjävel, för nu kommer jag igen!
Varma hälsningar
Er
Christina
posted by Snorpan at 10:46 em
2 Comments:
Oj vilken rörande läsning. Halkade in här via ett annat forum där du berättar lite om dig själv.
Jag antar att du har det svårt nu runt årsdagen av din systerns död. Det är otroligt hur snabbt man kan få en uppfattning om människors liv via nätet, människor man aldrig hört talas om tidigare. Din syster verkar ha varit fantastisk.
Men det jag egentligen ville skriva var hur mycket jag uppskattade din blogg. Från början bara mycket roande, men efterhand också lite oroande. Jag har träffat många trasiga människor i mitt yrke (nej jag säger inte att Du är trasig, men Du har fått några törnar) och jag lovar: Tiden läker alla sår.
Lev väl
Janne
Tack för att du tog kontakt med mig på min blogg. Jag skriver gärna till dig men då heller över mail. Min bror tog livet av sig men det är 8 år sedan nu. Jag vet hur jobbigt det är!
Kramar från Syster Yster
Skicka en kommentar
<< Home