Fredag 13 oktober 2006

Nu är snart ytterligare en arbetsvecka till ända. Och tur är väl det eftersom jag har sådan rigor mortis efter den där cyklingen häromdagen. Helt otroligt.

I söndags var jag på ett sådant där gympapass på Friskis&Svettis. Jag tror faktiskt inte att alla människor är ämnade att ägna sig åt hårt kroppsarbete. De är helt enkelt inte gjorda för aktiviteter som innebär en pulsökning som medger mer än två slag över vilopuls. Högst.

Damen som skuttade runt bredvid mig såg definitivt ut att behöva hjärt- lungräddning redan efter 10 minuter. Efter 15 var jag redo att ringa Fonus.

Sedan är det de här hysteriskt pigga individerna som löper som små illrar utefter väggarna och bara vägrar stanna upp trots att lemmarna inte lyder dem längre och de ser ut som små röda semaforer med kramp. Med fradgan sprutande ur mungiporna likt rabiessmittade ekorrar viftar de sig igenom passen utan att till synes mattas av ett endaste dugg.

Att inte Fonus redan har en filial på F&S finner jag verkligt märkligt. Kundutbudet är ju hur stort som helst? Hälften av deltagarna ser ju ut som färdiga för träfracken redan innan passet har kommit igång.

En annan grupp av deltagare som jag funderar över är de där som inte tycks ha förstått poängen med träningen d v s att man skall röra på sig. Det är fascinerande att se hur dessa individer lyckas ta sig igenom ett helt pass utan att så mycket som rubba en enda av sina väl tillrättalagda hårtestar.

Med plutande läppar och bystar som hotar att ta över resten av kroppen glider de runt vickandes på stjärten i takt till musiken. I bästa fall. Ibland far de ut med en arm bara för sakens skull och har man riktig tur kan man få se dem lyfta på ett ben också. Efter som de ser så förtvivlade ut när de gör detta har jag döpt just denna rörelse till "50+ pinkar i motvind".

Det är verkligen roligt att träna. I helgen ska jag nog kika in på F&S en sväng igen. Det är nästan som på cirkus fast utan bröderna Bronett.