Onsdag 11 oktober 2006

Nu var det verkligen länge sedan jag utgöt mig över livets vedermödor här i bloggen. Förmodligen beror detta på att jag nu fått en ny kollega att terrorisera. Eftersom hon är ny här vågar hon inte säga nej, eller hålla för öronen och göra konstiga miner som de andra gör, när jag kommer dragandes med mina klagovisor. Dessutom har jag hittat ett jättebra hörn att klämma in henne i så att hon inte kan rymma utan att först slå ned mig. Förr eller senare tar hon väl mod till sig och flärpar till mig över skallen men den dagen den sorgen. Jag njuter så länge jag kan.

Jag har ännu inte fått besked angående huruvida jag ska få det stora nöjet att damma mattorna i rätten med advokaten. Självklart ser jag fram emot detta evenemang som ett barn emot julafton och därför tycker jag att det är riktigt småsnålt av tingsrätten att inte höra av sig. Det borde finna klara regler för sådant tycker man.

Igår var jag på sån där spinning och det var verkligen väldigt skojigt. Om ni inte har upplevt denna speciella typ av sportutövning tycker jag att ni skall prova. Det går till som så att de binder fast dig på en form av cykel och sedan tvingar en liten muskulös typ i trikåer med babianarsel dig att trampa för glatta livet i minst 45 minuter.

När du redan efter 10 minuters trampande dryper av svett och har insett att det här var en jävligt dålig idé är det bara 35 minuter kvar. Luften i träningslokalen vibrerar av återhållna fisar (och en del inte så återhållna) för det är minsann inte så lätt att hålla tätt under dylika omständigheter.

Svetten stänker åt alla håll och kanter och den lilla trikåklädda typen kreverar nästan av lycka när deltagarna efter 20 minuter börjar skela med ögonen och rycka i kramper. Då tjoar han lite extra och viftar piggt med babianarslet.

På slutet kommer det som kallas avslappning och med det menas att man måste släppa styret för nu skall här sträckas uuuuuut. Att släppa ett styre efter att i 45 minuter krampaktigt ha suttit som klistrad vid handtagen är inte så lätt eftersom man redan efter halva tiden drabbas av någon form av prematurt utvecklad rigor mortis. Efter 45 minuter är den fullt utvecklad.

När man väl lyckats skala av styret från fingrarna och kan kliva av eländet upptäcker man att rigor mortis spridit sig även till benen. Vad som har hänt med baken ska vi bara inte tala om. Men något fjärtande blir det helt enkelt inte tal om på några veckor. Påse på magen börjar plötsligt te sig som en riktigt tilltalande idé.

Nu ska jag ta min sittkudde och gå ner och fika. Har jag lite tur hinner jag klämma in kollegan i hörnet en stund också. Jag känner att jag nog har lite mer att ventilera innan jag går hem.