Måndag 31 juli 2006

Det är mååååndag och snart är det jul. Jajemensan, God Jul på er allihopa. Det är fantastiskt vad fort det går när man kommit upp i åren. När man var barn var det minsann något helt annat. Då gick det tre månader på en dag. Kändes det som. Numera börjar man hänga upp juldekorationer till midsommar. Bara för att vara på den säkra sidan.

Helgen har varit lugn. Jag har inte eldat och någon kärring att kidnappa hittade jag inte. Funderade ett tag på grannen men det där med grannsämja är ju något speciellt och jag var i ärlighetens namn inte helt säker på hur hon skulle ta det hela. Det är ju inte alla som uppskattar att ligga i ett buskage med en halv björk på huvudet (för att inte tala om mossan i öronen - och den var ju liksom pricken över i) så jag avstod efter viss tvekan.

Jag såg faktiskt några brandmän när jag var ute och smög utanför brandstationen. Men de sprang mycket fortare än mig så det fick vara. Nästa gång ska jag gömma mig bättre.

Bilden ovan föreställer mig och togs när jag blev anställd här på företaget. Jag gillar speciellt frisyren. Det är inte en peruk - otroligt nog - önskar jag hade haft en den dagen. Det ska finnas en hästsvans därbakom någonstans men det kan man ju inte tro. Förmodligen hade jag en ovanligt dålig "hairday" på grund av pälsmössans (se början av denna blogg) aktiviteter under natten. Enligt min mening är det ett under att jag blev anställd. Alterantivt fick jag jobbet för att roa mina medarbetare. Det sist nämnda är väl mest troligt.

Ja, ja. Vissa blir bra på kort och andra blir som de är, som min far brukar säga. Det är väl ingen tvekan om vilken kategori jag hamnar i, tyvärr. Men det är inget att göra något åt. Vi har alla våra kors att bära.