Torsdag 27 juli 2006

Ny dag nya tag. Som vanligt började jag min dag med att hosta upp några hårbollar. Vi brukar tävla, jag och katterna, och se vem som kan får upp störst och flest. Snorpan vinner nästan alltid. Hon kan hon, Snorpan.

När vi klarat av denna lustifikation är det dags att förbereda sig mentalt inför vad som komma skall. Detta gör jag genom att ta så många lugnande som möjligt. När jag så är lagomt dimmig är jag klar att gå till jobbet. Ibland klär jag på mig innan jag går också.

Faktum är att här på jobbet är det roligt nästan jämt. Vi gör inget annat än skrattar dagarna i ända. Det finns alltid något att roa sig med. Häromdagen var det till exempel vår kombinerade skrivare/kopieringsmaskin som gav upphov till glada skratt och stort nöje. Av någon ännu icke identifierad anledning började maskinen arbeta alldeles på egen hand. Enligt tillverkaren är detta mycket ovanligt, för att inte säga omöjligt, men det visste ju inte maskinen så det gjorde den i vilket fall. Länge arbetade den också. Väldigt länge.

När så maskinen arbetat sig igenom varenda papper som den blivit matad med - det får plats väldigt många papper i den - och fyllt dem med egenhändigt författad text suckade den belåtet och bröt sedan ihop. Eftersom det inträffade alltså enligt tillverkaren inte kunde hända vägrade deras support att ta tag i den uppkomna situationen. Med pappper upp till öronen tvingades jag därför vada genom korridoren för att på alldeles egen hand försöka lösa problemet. Det lyckades inte.

Därför kan jag nu sitta här och peta mig i öronen (pälsen ni vet...) med gott samvete eftersom det är riktigt svårt att skicka brev till folk när man inte får ut dem ur burken.