Fredag 12 januari 2007

Sedan en tid tillbaka har jag fått för mig att jag måste ha en pudel. Jag hyser en stark längtan efter ett litet nystan av krullig päls att sticka ner näsan i. En toypudel vill jag ha.

Snorpan tycker inte att idén är något vidare. Hon är inte så förändringsbenägen Snorpan. Dessutom tycker hon att hundar är ovanligt korkade.

Hundar äter strumpor menar Snorpan. Bara det. Hur urkorkat är inte det. Det skulle Snorpan givetvis aldrig göra. Varför äta strumpor när man kan äta hummer resonerar Snorpan. Och där har hon onekligen en poäng förstås.

Dessutom har hundar dåligt bordskick, luktar illa - förmodligen av alla svettiga strumpor de satt i sig - och så dräglar de, anser Snorpan.

Hundar har taskig hygien helt enkelt. Deras pälsvård är bristande på flera punkter och är det något Snorpan har svårt att överse med så är det just det. Osjälvständiga är de också. Kommer när nån ropar vilket Snorpan tycker är omåttligt festligt. Jäkligt korkat, när man kan låta bli. Skulle aldrig falla en katt in att göra något så löjligt som att komma bara för att någon ropar. Skulle vara om de höll en ovanligt läcker köttbit i handen då. Kalvfilé eller nåt, typ. Då kan man väl tumma på regelverket något.

Vid tillfälle hade vi besök av en liten valp hemma. De har lite svårt att hålla tätt de där små så rätt som det var pinkade han på golvet. Sedan bajsade han lite också. Oj, sa Snorpan. Oj, sa jag. Läbbigt, sa Snorpan. Blä, sa jag. Denna episod måste hon naturligtvis komma dragandes med nu som ett i hennes tycke slagfärdigt argument mot projekt pudel. Hrmfrmf.