Onsdag 17 januari 2007

Jag kämpar fortfarande för att få Snorpan att sluta tramsa vad avser projekt vovve. Nu har hon satt sig rejält på tvären och det är minsann inte roligt.

Här på jobbet är det inte heller speciellt roligt måste jag säga. Jag försöker ju att pigga upp mig bäst jag kan men ibland är det verkligen inte lätt.

Nu ska här omorganiseras och det vet vi väl alla vad det betyder; sparka så många som möjligt och låt dem som är kvar jobba sig ned i en för tidig grav.

I och för sig så brukar man nog inte tycka att det är så där väldigt mycket för tidigt när man sitter där med 80 timmars övertid (per vecka) och har blivit skallig av allt hårslitande. Det är då Fonus hemsida börjar verka riktigt tilltalande och det på kvällarna känns riktigt upplyftande att skissa på den egna nekrologen.

Överhuvudtaget känns meningar som innefattar "minskad personalstyrka", "slimma" och "effektivisera" inte helt bekväma och logiska. Försäkringskassan, till exempel, skall nu "effektivisera" sin organisation genom att "slimma" den samma och detta skall naturligtvis ske genom att "personalstyrkan minskas" ... med nära femtonhundra personer. Lycka till säger jag.

Förutsättningen här tycks således vara att minst femtonhundra anställda av Försäkringskassans personal i dagsläget ägnar dagarna åt att porrsurfa, fila naglarna eller meditera. Eller allt på en gång. Eventuellt roar de sig också med att gapskratta åt en eller annan sjukling som de kan undanhålla sjukpenningen från. Vad vet jag. Vad den övriga personalen som inte skall sägas upp ägnar sin tid åt framgår inte någonstans men man får väl utgå ifrån att de arbetar lite från och till.

Nåja. Det går säkert att dra ned ytterligare på kassans personal, till hälften kanske. De får väl lägga in en högre växel helt enkelt. I vilket fall som helst förstår man ju att organisationen kommer att få ett riktigt lyft, ja bli fullständigt supereffektiv, när de nu äntligen blir av med den där barlasten av porrsurfande nagelfixerade handläggare. Kvar blir bara eliten som med horn i pannan tar sig an sjuklingarna varje morgon och raskt bedömer rätten till sjukpenning utan att ens behöva besvära sig med att läsa ett enda intyg.

Fredag 12 januari 2007

Sedan en tid tillbaka har jag fått för mig att jag måste ha en pudel. Jag hyser en stark längtan efter ett litet nystan av krullig päls att sticka ner näsan i. En toypudel vill jag ha.

Snorpan tycker inte att idén är något vidare. Hon är inte så förändringsbenägen Snorpan. Dessutom tycker hon att hundar är ovanligt korkade.

Hundar äter strumpor menar Snorpan. Bara det. Hur urkorkat är inte det. Det skulle Snorpan givetvis aldrig göra. Varför äta strumpor när man kan äta hummer resonerar Snorpan. Och där har hon onekligen en poäng förstås.

Dessutom har hundar dåligt bordskick, luktar illa - förmodligen av alla svettiga strumpor de satt i sig - och så dräglar de, anser Snorpan.

Hundar har taskig hygien helt enkelt. Deras pälsvård är bristande på flera punkter och är det något Snorpan har svårt att överse med så är det just det. Osjälvständiga är de också. Kommer när nån ropar vilket Snorpan tycker är omåttligt festligt. Jäkligt korkat, när man kan låta bli. Skulle aldrig falla en katt in att göra något så löjligt som att komma bara för att någon ropar. Skulle vara om de höll en ovanligt läcker köttbit i handen då. Kalvfilé eller nåt, typ. Då kan man väl tumma på regelverket något.

Vid tillfälle hade vi besök av en liten valp hemma. De har lite svårt att hålla tätt de där små så rätt som det var pinkade han på golvet. Sedan bajsade han lite också. Oj, sa Snorpan. Oj, sa jag. Läbbigt, sa Snorpan. Blä, sa jag. Denna episod måste hon naturligtvis komma dragandes med nu som ett i hennes tycke slagfärdigt argument mot projekt pudel. Hrmfrmf.

Torsdag 4 januari 2007

Nytt år nya tag. Det finns ingen ände på alla dessa pigga tillrop som ljuder så här inför ett helt nytt och blankt år.

Gymmen har nu glada tider när var man skall arbeta bort rondören som uppkommit efter alla skinkbitar, silljävlar och gristossar som slunkit ner under julen.

Av någon förunderlig anledning drabbas en stor del av svenska folket av hetsätningsymptom varje jul för att efter nyår späka sig som värsta anorektikerna.

Gymmen halar in stålar som aldrig förr när svensson darrande av ågren bönar och ber att få köpa ett treårsabonnemang för 6 000 kr/år, för nu ska här tränas, bantas och allmän asketism råder. Den som råkar plocka upp en chokladkaka på tunnelbanan riskerar lynchning och istället för sillsalat diskuteras GI över lunchborden. Det är min själ en underlig ordning.