Tisdag 8 maj 2007

Det är nu snart ett år sedan min syster Catharina, (bilden), gick bort. Hon var mitt allt, vi delade på en själ, nu är jag halv och ensam kvar. Den här bloggen skapades av mig som ett verktyg i min sorgeprocess. Det har varit ett av de tuffaste åren i mitt liv (och tro mig, det har inte varit någon picknic de andra åren heller). Det är nu dags att gå vidare.

Tack alla ni som givit mig ett fantastiskt gensvar! Ni som avslöjat min identitet tackar jag för er diskretion. Jag hoppas att jag kunnat roa någon själ. Kanske dyker jag upp med en ny blogg någonstans i cyberrymden. Håll ögonen öppna!

Stora kramar till Er alla och kör hårt! Det är ingen som kommer att leva ditt liv åt dig.

Till Catharina: Älskade syster, jag längtar tills vi ses igen. Tills dess, rockar jag fett åt oss båda.

Nu måste jag skriva klart min stämningsansökan. Det är advokaten som är på tapeten igen. Håll i hatten gubbjävel, för nu kommer jag igen!

Varma hälsningar
Er
Christina