Fredag 27 oktober 2006

Av någon underlig anledning har jag uppenbarligen en viss förkärlek för att vädra mina åsikter på måndagar och också på fredagar. Det är som att jag dammar av mig själv efter helgens vedermödor på måndagar och på fredagar förbereder jag mig. Inför vad vet jag inte men nåt är det väl.

Nu har jag varit på gym igen och det var lika spännande som vanligt. Det som är verkligt postivt på F&S är att där inte finns några speglar. Man kan titta på alla andra och utifrån dem göra ett antagande om hur man ter sig men man kan också inbilla sig att man är mycket snyggare än dem. Alltså kan man apskratta åt hur löjliga alla de andra ser ut medans man själv ser minst lika löjlig ut och ger då de andra tillfälle till en stunds gemyt. Mycket positivt.

I helgen var jag också och provade en ny skidjacka med byxor till. De klädde mig ypperligt, vilket de borde - för det priset. Nu är det ju så att jag inte kan åka skidor, vilket ju är väldigt synd, men jag har en teori om att man alltid åtminstone bör se ut som att man vet vad man pysslar med. Dessutom är jag väldigt bra på after ski och jag tycker nog att det också bör räknas.

Har man tur blir man inte ens avslöjad. På med outfiten bara, solglasögon i pannan och skidorna under armen, kuta några varv runt liften så att man ser utmattad ut och så en snöblaffa i pannan. Bara man ser ut som ett proffs och ger fan i att ställa sig på skidorna går det alldeles förträffligt.

Fredag 13 oktober 2006

Nu är snart ytterligare en arbetsvecka till ända. Och tur är väl det eftersom jag har sådan rigor mortis efter den där cyklingen häromdagen. Helt otroligt.

I söndags var jag på ett sådant där gympapass på Friskis&Svettis. Jag tror faktiskt inte att alla människor är ämnade att ägna sig åt hårt kroppsarbete. De är helt enkelt inte gjorda för aktiviteter som innebär en pulsökning som medger mer än två slag över vilopuls. Högst.

Damen som skuttade runt bredvid mig såg definitivt ut att behöva hjärt- lungräddning redan efter 10 minuter. Efter 15 var jag redo att ringa Fonus.

Sedan är det de här hysteriskt pigga individerna som löper som små illrar utefter väggarna och bara vägrar stanna upp trots att lemmarna inte lyder dem längre och de ser ut som små röda semaforer med kramp. Med fradgan sprutande ur mungiporna likt rabiessmittade ekorrar viftar de sig igenom passen utan att till synes mattas av ett endaste dugg.

Att inte Fonus redan har en filial på F&S finner jag verkligt märkligt. Kundutbudet är ju hur stort som helst? Hälften av deltagarna ser ju ut som färdiga för träfracken redan innan passet har kommit igång.

En annan grupp av deltagare som jag funderar över är de där som inte tycks ha förstått poängen med träningen d v s att man skall röra på sig. Det är fascinerande att se hur dessa individer lyckas ta sig igenom ett helt pass utan att så mycket som rubba en enda av sina väl tillrättalagda hårtestar.

Med plutande läppar och bystar som hotar att ta över resten av kroppen glider de runt vickandes på stjärten i takt till musiken. I bästa fall. Ibland far de ut med en arm bara för sakens skull och har man riktig tur kan man få se dem lyfta på ett ben också. Efter som de ser så förtvivlade ut när de gör detta har jag döpt just denna rörelse till "50+ pinkar i motvind".

Det är verkligen roligt att träna. I helgen ska jag nog kika in på F&S en sväng igen. Det är nästan som på cirkus fast utan bröderna Bronett.

Onsdag 11 oktober 2006

Nu var det verkligen länge sedan jag utgöt mig över livets vedermödor här i bloggen. Förmodligen beror detta på att jag nu fått en ny kollega att terrorisera. Eftersom hon är ny här vågar hon inte säga nej, eller hålla för öronen och göra konstiga miner som de andra gör, när jag kommer dragandes med mina klagovisor. Dessutom har jag hittat ett jättebra hörn att klämma in henne i så att hon inte kan rymma utan att först slå ned mig. Förr eller senare tar hon väl mod till sig och flärpar till mig över skallen men den dagen den sorgen. Jag njuter så länge jag kan.

Jag har ännu inte fått besked angående huruvida jag ska få det stora nöjet att damma mattorna i rätten med advokaten. Självklart ser jag fram emot detta evenemang som ett barn emot julafton och därför tycker jag att det är riktigt småsnålt av tingsrätten att inte höra av sig. Det borde finna klara regler för sådant tycker man.

Igår var jag på sån där spinning och det var verkligen väldigt skojigt. Om ni inte har upplevt denna speciella typ av sportutövning tycker jag att ni skall prova. Det går till som så att de binder fast dig på en form av cykel och sedan tvingar en liten muskulös typ i trikåer med babianarsel dig att trampa för glatta livet i minst 45 minuter.

När du redan efter 10 minuters trampande dryper av svett och har insett att det här var en jävligt dålig idé är det bara 35 minuter kvar. Luften i träningslokalen vibrerar av återhållna fisar (och en del inte så återhållna) för det är minsann inte så lätt att hålla tätt under dylika omständigheter.

Svetten stänker åt alla håll och kanter och den lilla trikåklädda typen kreverar nästan av lycka när deltagarna efter 20 minuter börjar skela med ögonen och rycka i kramper. Då tjoar han lite extra och viftar piggt med babianarslet.

På slutet kommer det som kallas avslappning och med det menas att man måste släppa styret för nu skall här sträckas uuuuuut. Att släppa ett styre efter att i 45 minuter krampaktigt ha suttit som klistrad vid handtagen är inte så lätt eftersom man redan efter halva tiden drabbas av någon form av prematurt utvecklad rigor mortis. Efter 45 minuter är den fullt utvecklad.

När man väl lyckats skala av styret från fingrarna och kan kliva av eländet upptäcker man att rigor mortis spridit sig även till benen. Vad som har hänt med baken ska vi bara inte tala om. Men något fjärtande blir det helt enkelt inte tal om på några veckor. Påse på magen börjar plötsligt te sig som en riktigt tilltalande idé.

Nu ska jag ta min sittkudde och gå ner och fika. Har jag lite tur hinner jag klämma in kollegan i hörnet en stund också. Jag känner att jag nog har lite mer att ventilera innan jag går hem.